Bejerstrand Band
Id nr: 7841
Taggar: Pop, Proggrock, Rock
Din webbläsare stödjer inte nya flash.
På 70-talet var Ulf Bejerstrands band, Bejerstrand Band ett kontroversiellt band som hade sina rötter i musikrörelsen.
Med ett stänk av den engelska rocken, men med alla texter på svenska, var bandet riktat mot dom 8 miljoner människor som bor här i Sverige!
Här pratade vi inte export!
Med låtar som Sjön Suger, Vintergatan och Blind Kärlek markerade dom sin plats väl...
Nu finns bandet igen och kvar på trummor är givetvis Pelle Berglund, som även var med och startade bandet för ca 100 år sedan!
Bandet består idag av:
Ion Olteanu / gitarr & oral
Mattias Mueller / gitarr & oral
Ulf Bejerstrand / bas & oral
Björn Brzokoupil / bas & oral
Per Berglund / trummor & oral
BEJERSTRANDBAND (som om inget hade hänt)
PRESSRELEASE:
BEJERSTRANDBAND föddes på Musikhuset i Kalmar julafton 1977.
Ulf Bejerstrand - då basist i den legendariska gruppen KUNG TUNG fick för sig att han skulle stå på egna ben och gav därför ut tre album i rask takt.
Den första "Åt helvete mé hela skiten" fick blandade recensioner.
"Vart är musikrörelsen på väg?" skrev en journalist som vaknat på fel sida.
"Antingen älskar man Bejerstrand eller hatar honom, jag tillhör fansen" skrev en annan.
Målet att röra om i den svenska "lagomgrytan" var nått.
Redan på första plattan fanns Pelle Berglund med på trummor och de båda entusiasterna utökade samarbetet mer och mer. Massor av gig bokades in och kombinationen höll i sig till det bittra slutet nånstans under 1984. När man bröt upp hade 6 album spelats in.
Åt helvete med hela skiten / 1977
Ett spel i röven / 1978
There´s no business like showbusiness / 1979
Krossade drömmar / 1980
Walk on the grass / 1982
Ett steg åt sidan / 1984
Två stora singelhits blev det kapitalistiska resultatet - Sjön Suger och Vintergatan. Ulf emigrerade till Kanada och Pelle fick en hjärnblödning. Nu har det gått 25 år och tanken på att väcka dom döda väcktes under 2004 års sista månad. Om man startade igen – fanns risken att det kunde tolkas som ännu en trist comeback i den långa raden av proggband som tröttnat på att sätta in disken i diskmaskinen, fylla bensin i Volvon, beundra Lasse Berghagen som kulturens högsta helgon och att ivrigt bläddra efter guldbingon i Bingolotto.
Det fick inte hända.
Nu har Bejerstrand aldrig tillhört proggen i dess riktiga mening – till och med tidningen Musikens Makt sågade ju honom med orden; "Säkert väldigt roligt i goda vänners lag, men varför i Herrans namn ge ut det på skiva?" Sånt värmer.
Den journalisten skriver numera om trädgårdsskötsel.
Till den delen av det etablerade samhället säger Ulf återigen;
- Åt helvete me hela skiten. I'm back -
BEJERSTRANDBAND har blivit något fetare, håret har tunnats ut, lederna knakar lite mer och publiken har måhända gått med i PRO, men musiken låter lik förbannat lika bra som då – kanske bättre. Som om inget hade hänt.
BEJERSTRANDBAND 2009:
Ulf Bejerstrand, sång
Pelle Berglund, trummor
Ion Olteanu, gitarr, sång
Mattias Mueller, gitarr, sång
Björne Brzokoupil, bas, sång
Med ett stänk av den engelska rocken, men med alla texter på svenska, var bandet riktat mot dom 8 miljoner människor som bor här i Sverige!
Här pratade vi inte export!
Med låtar som Sjön Suger, Vintergatan och Blind Kärlek markerade dom sin plats väl...
Nu finns bandet igen och kvar på trummor är givetvis Pelle Berglund, som även var med och startade bandet för ca 100 år sedan!
Bandet består idag av:
Ion Olteanu / gitarr & oral
Mattias Mueller / gitarr & oral
Ulf Bejerstrand / bas & oral
Björn Brzokoupil / bas & oral
Per Berglund / trummor & oral
BEJERSTRANDBAND (som om inget hade hänt)
PRESSRELEASE:
BEJERSTRANDBAND föddes på Musikhuset i Kalmar julafton 1977.
Ulf Bejerstrand - då basist i den legendariska gruppen KUNG TUNG fick för sig att han skulle stå på egna ben och gav därför ut tre album i rask takt.
Den första "Åt helvete mé hela skiten" fick blandade recensioner.
"Vart är musikrörelsen på väg?" skrev en journalist som vaknat på fel sida.
"Antingen älskar man Bejerstrand eller hatar honom, jag tillhör fansen" skrev en annan.
Målet att röra om i den svenska "lagomgrytan" var nått.
Redan på första plattan fanns Pelle Berglund med på trummor och de båda entusiasterna utökade samarbetet mer och mer. Massor av gig bokades in och kombinationen höll i sig till det bittra slutet nånstans under 1984. När man bröt upp hade 6 album spelats in.
Åt helvete med hela skiten / 1977
Ett spel i röven / 1978
There´s no business like showbusiness / 1979
Krossade drömmar / 1980
Walk on the grass / 1982
Ett steg åt sidan / 1984
Två stora singelhits blev det kapitalistiska resultatet - Sjön Suger och Vintergatan. Ulf emigrerade till Kanada och Pelle fick en hjärnblödning. Nu har det gått 25 år och tanken på att väcka dom döda väcktes under 2004 års sista månad. Om man startade igen – fanns risken att det kunde tolkas som ännu en trist comeback i den långa raden av proggband som tröttnat på att sätta in disken i diskmaskinen, fylla bensin i Volvon, beundra Lasse Berghagen som kulturens högsta helgon och att ivrigt bläddra efter guldbingon i Bingolotto.
Det fick inte hända.
Nu har Bejerstrand aldrig tillhört proggen i dess riktiga mening – till och med tidningen Musikens Makt sågade ju honom med orden; "Säkert väldigt roligt i goda vänners lag, men varför i Herrans namn ge ut det på skiva?" Sånt värmer.
Den journalisten skriver numera om trädgårdsskötsel.
Till den delen av det etablerade samhället säger Ulf återigen;
- Åt helvete me hela skiten. I'm back -
BEJERSTRANDBAND har blivit något fetare, håret har tunnats ut, lederna knakar lite mer och publiken har måhända gått med i PRO, men musiken låter lik förbannat lika bra som då – kanske bättre. Som om inget hade hänt.
BEJERSTRANDBAND 2009:
Ulf Bejerstrand, sång
Pelle Berglund, trummor
Ion Olteanu, gitarr, sång
Mattias Mueller, gitarr, sång
Björne Brzokoupil, bas, sång
