Kanske är det blues, kanske är det visa, kanske är det något helt annat, men det vill ut och hitta en lyssnande publik. Betraktelser och anekdoter, omskrivningar och en uns humor, inte utan ett stänk svärta.


När mina egna formuleringar inte räcker till så sjunger jag gärna andras texter, fast på mitt sätt och med mitt tonspråk, då kan det bli Boye, Ferlin, Stagnelius eller Kent Andersson. Jag stannar uppräkningen för exemplen tenderar att bli för många.


Jag föredrar, helt klart, att sjunga på svenska och om jag fastnar för en låt på utrikiska så brukar jag översätta den och förvanska den till oigenkännlighet. Sån är jag.