Peter Collin med Göran Eriksson på fiol och Mats Schubert på klaviatur lägger nytt till Bellmans verk. Med hänsyn till Manillas sekretess har musikerna här försetts med helt annan bakgrund.


Fredmans testamente är en samling texter som gavs ut långt efter Bellmans död. Det var litteraturhistorikern Per Adolf Sondén som påverkad av tidens Bellmanvurm samlade in och såg till att publicera skaldens efterskörd. P. A. Sondén var den förste som kritiskt granskade texterna, som gick tillbaka till handskrifterna och sökte äkthetsstämpeln hos de åtskilliga texter som cirkulerade och som sades vara av Bellmans penna. Sondén kallade sin utgåva, som kom i mitten av 1830-talet, Fredmans testamente.


Ännu en samling av Bellmanstexter med samma titel, Fredmans testamente, gavs ut av Johan Gabriel Carlén 1861.
Nu äntligen har dessa texter lyfts fram i ljuset tack vare Bellmantolkaren Peter Collin, som nyligen framförde sina egna tonsättningar ur Fredmans testamente på Bellmanssällskapets årsmöte.


Peter Collins melodier har blivit en injektion i mitt Bellmanintresse, inte bara för att han visar mig nya sidor hos Bellman, sidor jag inte kände till, ord jag aldrig hade hört eller på sin höjd bara skumläst i de avlägsna studieåren. De visor som Collin sjunger har dessutom en tämligen väl fastlagd äkthet, även om sentida forskning ibland visat på avvikelser mellan äldre handskrifter och de verser som gick i tryck genom Sondéns försorg. Collin förnyar också min musikaliska bild av Bellman. Hans kompositioner är suggestiva, melodiskt starka och alltid vackra. Han framför sångerna med en kraftfull baryton, välartikulerat och trovärdigt. I sina bästa stunder leder han mina tankar till Fred Åkerströms mer lyriska sångnummer, fast utan det burleskeri som ibland skymmer Bellman hos den store Fred. Tack vare ordföranden Mats Hayen finns flera av Peter Collins tolkningar på Youtube. Lyssna exempelvis på den kusligt vackra "Det spädaste ögat knappt skådar sin dag" eller den gripande "Min hjelte stanna", en tolkning som så är magnetisk att den närmast tömmer konsertsalen på luft. Den sistnämnda dessutom framförd utan att ackompanjatörerna, Mats Schubert från Bo Kaspers Orkester och den välkände violinisten Göran Eriksson, ens hört melodin tidigare. Det är i sanning en uppvisning i musikalitet.


– Jag brukar i varje framförande lägga in någon ny visa som mina medmusiker inte hört, berättar Peter Collin, det utmanar dem, men de brukar alltid hänga med på noterna.


Peter Collins intresse för Bellman och Fredmans testamente började för några år sedan när han kom över samlingen i ett antikvariat. Han hade tidigare inte sysslat så mycket med skalden, trots att han sjungit visor sedan "farsan" köpt en gitarr till honom i tonåren; bara något enstaka Bellmanörhänge som "Nå skrufva fiolen" fanns på repertoaren.


– Jag hade med mig boken på en semestertripp till Goa. Medan tjejen solade satt jag på rummet och komponerande. Jag skrev nog hälften av melodierna där.
I dag har antalet kompositioner ur Testamentet blivit hela 92, och en skiva ligger och väntar på att mixas och ges ut. Under spelningen på årsmötet var det en påtagligt ny upplevelse för många av åhörarna. Det var en ohörd Bellman till ett sparsmakat men kvalificerat ackompanjemang. Stämningen pendlade mellan uppsluppen allsång i "Jag lefver bland de glada" och tystnad med tårfyllda ögon.


Peter Collin, som till vardags är något så speciellt bland Bellmansångare som professor i konstruktionsteknik vid universitetet i Luleå, har öppnat bladen på ett delvis bortglömt avsnitt i berättelsen om Bellman, och även om alla texterna i Fredmans testamente inte till hundra procent kan attribueras till Bellman så är det en magnifik upplevelse att höra dem återuppstå i Peter Collins tondräkt.


Hasse Nilsson