”Trubadur: vissångare med luta el. gitarr; medeltida provensalsk kärleksskald.”

Ungefär så beskriver Svenska Akademien ordets betydelse. Jag vet inte om beskrivningen riktigt stämmer idag. Språket förändras, ”utvecklas”. Ordens innebörd gör små förflyttningar.

Om jag får se till mig själv så överensstämmer det väl hyfsat, eftersom jag aldrig använder mig av så kallat bakgrundskomp.

Personligen föredrar jag att bara jobba med min röst och min gitarr. Jag vill ta tillvara essensen, och återge substansen, i låtarna. Det kan ju låta pretentiöst – och är det möjligen också – men jag kan inte beskriva mitt förhållningssätt till musiken på annat vis. Och så tänker jag vare sig det gäller The Kinks, Vreeswijk, Cat Stevens, Evert Taube, Neil Young, Dan Andersson, Adele, Robbie Williams, Avicii, etc, etc…

Nåväl, om du söker en trubadur som hoppar omkring bland borden med en mössa-med-plats-för-ölburk på huvudet sjungandes hejaramsor, ska du kanske klicka bort mig nu.

Om du däremot söker någon som ger allt i låtarna, vare sig det gäller fest, pubkväll, begravning, företagsevent, loungemusik, bröllop eller dop: Hjärtligt välkommen in!
Ps: Och, jodå, jag har en kraftfull ljudanläggning samt ett DJ-program för småtimmarnas dans. Ds.