Alla som hör Anna von Hausswolff stannar upp, lyssnar, blir berörda. Hennes röst definierar uttrycksfullhet. Ibland smeker den medhårs, ibland ryter den upp en storm; alltid tar den plats i ditt hjärta. Perfekt kombinerar den kunnande med rå känsla, realism med romantik. Vill du jämföra den med något konkret? Avlägg besök till naturens mest spektakulära vyer - Angelfallen, exempelvis - eller hälsa på i änglakören där Joan As Police Woman och Antony Hegarty tar ton.

Under rösten; arrangemangen. Annas piano ger ett dramatiskt och melodiskt fundament åt hennes stämma; tonerna som stiger ur dess träkista blöder. Kongenialt klingande; instrument och lyrik i harmoni. Alla som hör Anna von Hausswolff blir missionärer. Anna genomförde sin debutspelning hösten 2008. Sedan dess har ryktet om henne gått, ropats från först och främst Göteborgska hustak. Show har lagts till show; gemensamt dem emellan Annas totala brist på hämningar. I konsertsituationer ger hon allt.

14 augusti 2009 uppträdde så Anna - som en del av Way Out West - innanför Annedalskyrkans mäktiga tegelväggar. Den månghövdade publiken där närvarande hänfördes och ryktet började sprida sig likt en löpeld Sverige runt. Sara Martinsson har intervjuat Anna i P3Pop, Björn Schagerström likaså i Groove. GP Osignat har recenserat hennes MySpace, Tramsessions har fångat henne sjungandes i en spårvagn. Et cetera. Få i dag verksamma artister inbjuder till sådant distanslöst vurmande som Anna gör. Hennes musik är en gång sådan; den får en att dyrka utan skygglappar.