Andy Warhol blev en gång tillfrågad i en intervju om det var någon skillnad mellan årstiderna, han svarade: eh... no, except the weather!. Detta ligger i luften, i stämningen, och lite i beskrivningen av Big Byrd. Det här är ingen musik man väntar med till första juni att inviga sommaren med, inte till första november för att kröna vintern med heller. Big Byrd stämmer in året runt. De gör musik som egentligen är väldigt 60- och 70-tal, men som ändå lever helt i nutiden. Det är bara siffrorna som ändras. Precis som all annan viktig konst är den del av atmosfären, en del av vädret.

Big Byrd består av Frans Johansson, Joakim Åhlund, Carl Zim och Nino Keller. Om man kollar Big Byrds myspace-sida ser man tydligt deras influenser där band som Brian Jonestown Massacre och Spaceman 3 figurerar. Deras 7-tums-EP på Dolores med 4 spår låter precis så som man vill att det ska låta, delayrocknroll och poprefränger som sätter sig. Visst hör man vilka som står bakom Big Byrd. Det är otrevligt att snacka om en elit men trots allt är ju dessa grabbar veteraner. Och det sköna är att dom inte behöver bekräfta sig genom att göra en varsin halvbra houseplatta, utan dom gör det dom är bra på, bäst på.