Efter att Silence is wild släpptes hösten 2008 har hyllningarna fullkomligt haglat över Sveriges pianodrottning. Dagens Nyheter gav Frida Hyvönen 2008 års prestigefyllda Kulturpris med motiveringen I det beskedliga singer/songwriter-landet slog Frida Hyvönen ner som en pianodriven tornado. Skivan nämns som en av de verkligt stora svenska popskivorna. Hon är också den första svenska popartist att spela på Dramaten. I mars skapade hon två magiska föreställningar på Stora scenen som blev utsålda på bara några timmar.

Med sin starka röst, dramatiskt vackra tretaktspianospel, komplext finurliga texter och en genuin utstrålning av naturromantisk mystik har hon våldsamt ruskat om presskåren, som både frivilligt och ofrivilligt har kapitulerat framför hennes fötter. Skivan röstades fram som årets bästa svenska album när TT i december sammanställde svenska musikkritikers årslistor.

Markus Larsson skrev i Aftonbladets recension att musik blir inte vackrare, och Johanna Paulsson från Dagens Nyheter gav skivan fullpott. Abortskildringen i låten "December" fick håren att resa sig på Patrik Forshage från Nöjesguiden som tyckte att skivan handlar fullt ut om fantastiska sånger och inte minst om Fridas sätt att sjunga direkt från sitt hjärta till våra.

Några såg också en ny sida av Frida och tyckte att hennes senaste samarbete med favoritproducenten Jari Hapalainen, samt uppbackandet av ett komplett band, har lett till en fylligare ljudbild som stundtals tenderar att röra vid Phil Spectors pampighet. Med hjälp av gästartister som Markus Krunegård, David Sandström, Lovisa Nyström och Marlene J Erlandsson snuddar hon stundtals vid att spela radiovänlig musik, men håller sig alltid med sin respektingivande integritet på rätt plats för att gå hem i alla läger.