Det var i slutet på sjuttiotalet tror jag som jag kom på namnet. GUITAR 66 skulle bandet heta. Sen dess har jag kört på i lite olika stilar och sättningar. Ibland har det gått trögt ibland med flyt. I början spelade jag bas men eftersom jag skrev låtarna på gitarr så blev det att jag bytte till gitarr. Första åtta tio åren spelade jag på en Gibson SG Firebrand, en lite snikigare SG. Sen fick jag tag på en Fender Stratocaster som jag nött på i en tjugu år kanske. Nyligen har jag köpt en Telecaster också, fina instrument bägge två. Förstärkare är alltid alltid en Fender, i jämförelse tycker jag att allting som inte är Fender är totalt värdelöst! GUITAR 66 har låtit lite olika genom tiderna, lite punkigt och lite hur som helst. Nu för tiden vill jag bara spela BLUES, det har jag lättast för och är en musikform överlägsen alla andra stilar. Nog med svammel, det här är GUITAR 66 år 2001:

Håkan Nilsson sång, gitarr, slidegitarr och munspel
Putte Sandström, bas & sång
Olle Andersson, trummor och sång

Olle och Putte spelar liksom jag alla sorts instrument i andra sammanhang, men vår nya CD är inspelad i vansinnestempo med tre instrument och utan pålägg. Låtarna är såna som jag alltid spelar live när jag blir riktigt uppskruvad och halvt i trance. Vi spelar enbart RAW-BLUES i GUITAR 66!!!
När jag inte spelar med bandet uppträder jag ensam till bakgrunder som jag gör i min egen studio. Då blir det country visor allsång och vadsomhelst. Jag har etthundrafemtio låtar jag spelar själv. Det har tagit mig fem års inspelande nästan dagligen. Jag orkar spela tolv timmar i sträck. Får jag inte spela flera timmar varje dag blir jag galen. Hoppas GUITAR 66 kan glädja er också.