Kompromisser är Djävulens språk men Laakso talar flytande ängelska. Det finns ingenting lagom, ingenting ljummet med Sveriges febrigaste band. Hos Laakso är nittionio procent aldrig nog. Det vet alla som sett dem förvandla en konsert till frenetisk exorcism, det vet alla som kallat dem det enda popband du behöver och det vet alla som väntat på Laakso medan Markus, David, Micke och Lars brann i andra projekt - Hets!, Lunaboy, turnéer med, för att nämna några, Moneybrother, Vapnet samt Peter, Björn & John - under 2006. Nu är de tillbaka och det finns inga skäl att hålla tillbaka någonting längre.

Efter pärlpopen på debuten I Miss You, I´m Pregnant, ljudflirtarna, det vackra mörkret på uppföljaren och genombrottet My Gods och de omistliga EP:arna sparkar nu Mother, Am I Good Looking upp dörrarna till ett rakare och råare Laakso. Självklart producerar mannen med guldreglagen, Jari Haapalainen, och ljudbilden är bredare, mörkare och mer omedelbar.

Med det självbiografiska som botten och texter som inte väjer en tum för mörkret och fulheten når bandet fram till oss alla. Alla? Ja, med världsherravälde i sikte släpper man också Mämmilä Rock (Bale, 2007) för dem som talar fler språk än engelska.

Hur låter det? Edward Scissorhands spelar rockabilly eller The Cure på svensktoppen. Om det verkar vara ännu en ansträngd, lätt omöjlig hajpbeskrivning, hör här: På singeln Italy vs. Helsinki sjunger Markus duett med folkhemscroonern Peter Jöback. Det är exakt lika magnifikt som ni tror - golvet fattar eld och från molnen faller grodor medan vi dansar oss blodiga. Djävulen och hans halvmesyrer kommer att vara de enda som stannar hemma framför TV:n när Laakso kommer till din stad. Kan du kompromissa med ditt liv?