Det började på ett födelsedagskalas. "Törs man fråga om man får spela en låt med grabbarna," undrade en av gästerna. Det vågade han och resten är historia.

Mötet mellan Benny Andersson och Orsa Spelmän kom att ge folkmusiken en publik skjuts framåt. Tio år senare är Orsa Spelmän fortfarande vad marknadsförare brukar kalla "ett starkt varumärke". Där Sverige skall representeras med musikaliska inslag, där är spelmännen med. Vare sig det handlar om invigningar av idrottsevenemang eller exportsatsningar.

Denna sidan av myntet är dock inget som spelmännen själva tänker på så mycket. För dom är vad dom heter - Spelmän. Alla utom Nicke Göthe har musiken som levebröd. Leif Göras, Perra Moraeus, och Lars-Åke Leksell jobbar på Orsa musikskola, där Leif f.ö. är rektor. Olle Moraeus jobbar på Mora musikskola, Kalle Moraeus sitter i Stockholmsfilharmonikerna när han inte jobbar med Ainbusk Singers, Tripple and Touch eller har egna krogshower. Nicke arbetar med diverse utvecklingsprojekt i Orsa. För att verkligen ha något att göra är man dessutom på fritiden engagerade i orkesterföreningar och andra spelprojekt.

Det handlar alltså inte bara om spelmansmusik för spelmännen. Vilket möjligen kan vara en av förklaringarna till framgången! Det finns en förklaring till att spelmännen, liksom Orsamusikanter överlag, sysslar med olika musikstilar. Orsa är länets minsta kommun till invånarantalet. Skall vi ha full bemanning i såväl spelmanslag som storband och orkesterförening vill det till att några dubblerar! Detta har i sin tur lett till en fin musikalisk tradition. Musik är viktigt. Inte genre. Så här har det varit länge. Redan storspelmannen Gössa Anders spelade också klarinett i Orsa skyttegilles blåsorkester som medverkade i de mest skilda sammanhang, bl.a. på hotellen i Tällberg. Den tidigare rådande uppfattningen att spelmän inte kan spela klassiskt och tvärt om kommer rejält på skam, vilket inte minst Kalle Moraeus är ett levande bevis på. Det är den här traditionen som gör Orsa Spelmän till de kanske mest dynamiska av traditionsbärarna inom folkmusiken. Rötterna finns där. Men också influenserna från andra håll. Musiken blir levande, inte museal.

Naturligtvis har Benny Anderssons medverkan inte gått spårlöst förbi den heller. När samarbetet nu är inne på sitt tionde år producerar han en ny CD, den här gången med spelmännens egna kompositioner. Enligt Benny är plattan minst lika stark som den föregående. Och det vill inte säga lite. I Dalarna har vi haft förmånen att se spelmännen i de mest skiftande sammanhang. Deras medverkan vid programmen på Dalhalla tillhör sommarens höjdpunkter. Men de syns inte bara på de stora arenorna, vilket man kanske kan förledas att tro. Tätt som oftast dyker dom upp på spelmansstämmor eller varför inte på Orsas gator under Orsayran.

En av sina minst besökta, men mest lyckade spelningar gjorde man för övrigt på hemmaplan. Den historien säger mycket om drivkraften bakom Orsa Spelmän. Det var på den tiden det fortfarande regnade på somrarna. Orsa Spelmän och Benny skulle spela på Ångbåtsudden. Framåt eftermiddagen öppnades skyarna och istället för att avmattas tilltog regnandet ju närmare spelningen man kom. På scenen hade man riggat stora folkparksljudet och oroliga arrangörer såg hur planen framför fylldes med vattenpussar som endast barn i galonkläder kunde älska. Ett dryg 100-tal personer trotsade vädrets makter. Men att stå på en jättescen för en sådan publik skulle se lite konstigt ut. Spelmännen bestämdes sig helt enkelt för att gå in under tak, på dansbanan. Där ställde de sig mitt på golvet, lånade två mickar av dansbandet och höll en show som i pressen blev utsedd till "årets bästa i Dalarna"! De må ha regnat och varit kallt utanför dansbanan, men där inne var det årets varmaste dag. Och vilket annat av musikvärldens "starka varumärken" skulle klara en sådan omställning?