Id: 8047
Trots sin ringa ålder har den 23-årige Daniel Boyacioglu hunnit med en hel del. Han syns till både i dagspressens kultursidor och hiphopmagasinen, en kombination som gör det svårt att mer exakt kunna beskriva det Daniel Boyacioglu gör... Eller säg det han inte gör?
På gymnasiet gick Daniel på naturvetenskapliga programmet och föreställde sig en stadgad framtid som läkare, lärare eller civilingenjör. Men när han som nittonåring, ledig från lumpen en kväll, hamnade på Kafé Mera på Bondegatan i Stockholm ändrades hans framtidsplaner. På Kafé Mera var det ”Poesikväll” och den dagen då estradpoeten Daniel Boyacioglu uppträdde för första gången. Året efter poesikvälls-debuten blev Daniel Sverige-etta i Poetry Slam, en titel han även kammade hem året därpå.
Förutom poesin har Daniel skrivit två enmansföreställningar och en radioföreställning för P1. Under våren medverkade han i Dramatens ”I väntan på Godot”, och släppte sin första skiva ”The very best”. 2003 kom han även ut med sin första diktsamling, ”I stället för Hiphop” och ett år efter var det dags för den andra diktsamlingen ”Gråter aldrig samma tårar två gånger”. en kommande tredje diktsamling bär redan titeln "Haikupunch. Under hösten är han även aktuell med pjäsen ”Dom älskar mig, dom älskar mig” som bl.a. visas på Elverket i Stockholm. Ett fullspäckat schema som den mycket ambitiöse, unge mannen inte verkar ha några som helst problem med!
Debutplattan ”The very best” kan beskrivas som en funkig poesiuppläsning. Daniels ordflöde som är fantastiskt på egen hand i skriven form, tar här ytterligare ett kliv framåt i och med uppbackningen av multimusikern Daniel Bingerts jazziga hiphopgroove. Daniel själv beskriver känslan i musiken… ”Det känns som jazz och låter som hiphop och det känns som hiphop och låter som jazz. Men det är diktens musikaliska språk jag följer."
På gymnasiet gick Daniel på naturvetenskapliga programmet och föreställde sig en stadgad framtid som läkare, lärare eller civilingenjör. Men när han som nittonåring, ledig från lumpen en kväll, hamnade på Kafé Mera på Bondegatan i Stockholm ändrades hans framtidsplaner. På Kafé Mera var det ”Poesikväll” och den dagen då estradpoeten Daniel Boyacioglu uppträdde för första gången. Året efter poesikvälls-debuten blev Daniel Sverige-etta i Poetry Slam, en titel han även kammade hem året därpå.
Förutom poesin har Daniel skrivit två enmansföreställningar och en radioföreställning för P1. Under våren medverkade han i Dramatens ”I väntan på Godot”, och släppte sin första skiva ”The very best”. 2003 kom han även ut med sin första diktsamling, ”I stället för Hiphop” och ett år efter var det dags för den andra diktsamlingen ”Gråter aldrig samma tårar två gånger”. en kommande tredje diktsamling bär redan titeln "Haikupunch. Under hösten är han även aktuell med pjäsen ”Dom älskar mig, dom älskar mig” som bl.a. visas på Elverket i Stockholm. Ett fullspäckat schema som den mycket ambitiöse, unge mannen inte verkar ha några som helst problem med!
Debutplattan ”The very best” kan beskrivas som en funkig poesiuppläsning. Daniels ordflöde som är fantastiskt på egen hand i skriven form, tar här ytterligare ett kliv framåt i och med uppbackningen av multimusikern Daniel Bingerts jazziga hiphopgroove. Daniel själv beskriver känslan i musiken… ”Det känns som jazz och låter som hiphop och det känns som hiphop och låter som jazz. Men det är diktens musikaliska språk jag följer."