Id: 9211
Jan Sikking och Anders Jacobsson växeldrog skickligt med solosången, uppbackade av band och barnkör i den nära tre timmar långa hyllningen till Björn Afzelius
Det var proffsigt, storslaget och 100 procent Björn Afzelius. Och det var massor av folk, både på scen och på läktaren.Hebeteaterns frontfigurer denna lördagseftermiddag och kväll var Jan Sikking och Anders Jacobsson.
Det är långt ifrån första gången dessa musiker tolkar den avlidne poppoeten Björn Afzelius, men publikintresset tycks aldrig vilja svalna.
I lördags fylldes, nästan, Hebeteatern två gånger om vilket pekar mot bortåt 750 personer i publiken.
Sikking och Jacobsson stod för solosången och som sig bör när det gäller Afzelius bjöds det en blandning av stillsamt, rockigt och lite sydländsk-inspirerat.
Det ständiga växeldragandet mellan Sikking och Jacobsson gjorde att konserten, trots det långa programmet, aldrig behövde tappa tempo eller bli enformig.
Det var, som väntat, genomproffsigt oavsett vem av dem som frontade scenen.
Totalt bjöds det på runt 20 låtar, som Juanita, Carolina, På egna vingar, Ljuset och Älska mig nu.
Efter de tre inledande låtarna drogs ridån bakom bandet bort och Trollhättans gospelkör och Kulturskolans barnkörselever bjöds in i konserten.
De gjorde en mäktig entré i Sång till friheten, en av Björn Afzelius populäraste låtar. Frågan är om inte konserten nådde sin absoluta höjdpunkt redan där.
Körerna gav tveklöst konserten en ytterligare dimension vid varje tillfälle de bistod solisterna, och jag hade inte protesterat om de fått ännu lite mer utrymme.
I konsertens andra akt rev duktiga Rebecca Erikson, 10 år, ner stora applåder när hon solosjöng ett stycke ur Ikaros.
Den nära tre timmar långa hyllningen till Björn Afzelius rundades slutligen av med ett extranummer, dit man sparat Den jag kunde va (låten som vännen Mikael Wiehe skrev när han fått veta att Björn Afzelius hade cancer och som han senare också sjöng på begravningen) samt välkända Tusen bitar.
Övriga personer som gjorde att Afzelius-konserten nådde de höjder den gjorde var Thomas Svensson, trummor, Anders Lundholm, bas, Tommy Lindström, dragspel, Glenn Saxin, gitarr, Kaj Karlsson, gitarr, Benny Larsson, piano, Leif Lindgren, percussion, Alf Svensson, kör och saxofon, Siv Fransson, kör, Gunilla Netin, kör, Henrik Mossberg som ledde gospelkören, Anna-Lena Englesson som ledde barnkören och Ove Halvors, konferencier.
Det var proffsigt, storslaget och 100 procent Björn Afzelius. Och det var massor av folk, både på scen och på läktaren.Hebeteaterns frontfigurer denna lördagseftermiddag och kväll var Jan Sikking och Anders Jacobsson.
Det är långt ifrån första gången dessa musiker tolkar den avlidne poppoeten Björn Afzelius, men publikintresset tycks aldrig vilja svalna.
I lördags fylldes, nästan, Hebeteatern två gånger om vilket pekar mot bortåt 750 personer i publiken.
Sikking och Jacobsson stod för solosången och som sig bör när det gäller Afzelius bjöds det en blandning av stillsamt, rockigt och lite sydländsk-inspirerat.
Det ständiga växeldragandet mellan Sikking och Jacobsson gjorde att konserten, trots det långa programmet, aldrig behövde tappa tempo eller bli enformig.
Det var, som väntat, genomproffsigt oavsett vem av dem som frontade scenen.
Totalt bjöds det på runt 20 låtar, som Juanita, Carolina, På egna vingar, Ljuset och Älska mig nu.
Efter de tre inledande låtarna drogs ridån bakom bandet bort och Trollhättans gospelkör och Kulturskolans barnkörselever bjöds in i konserten.
De gjorde en mäktig entré i Sång till friheten, en av Björn Afzelius populäraste låtar. Frågan är om inte konserten nådde sin absoluta höjdpunkt redan där.
Körerna gav tveklöst konserten en ytterligare dimension vid varje tillfälle de bistod solisterna, och jag hade inte protesterat om de fått ännu lite mer utrymme.
I konsertens andra akt rev duktiga Rebecca Erikson, 10 år, ner stora applåder när hon solosjöng ett stycke ur Ikaros.
Den nära tre timmar långa hyllningen till Björn Afzelius rundades slutligen av med ett extranummer, dit man sparat Den jag kunde va (låten som vännen Mikael Wiehe skrev när han fått veta att Björn Afzelius hade cancer och som han senare också sjöng på begravningen) samt välkända Tusen bitar.
Övriga personer som gjorde att Afzelius-konserten nådde de höjder den gjorde var Thomas Svensson, trummor, Anders Lundholm, bas, Tommy Lindström, dragspel, Glenn Saxin, gitarr, Kaj Karlsson, gitarr, Benny Larsson, piano, Leif Lindgren, percussion, Alf Svensson, kör och saxofon, Siv Fransson, kör, Gunilla Netin, kör, Henrik Mossberg som ledde gospelkören, Anna-Lena Englesson som ledde barnkören och Ove Halvors, konferencier.