Id: 1030
Efter mer än 30 år är väntan över - nu kommer Sveriges psykedeliska folkrockare nr 1 med ett nytt album. Både som lp och cd. Inspelad i skogen och mixad i stan. Kebnekajse.
Det må vara Sveriges högsta berg, men på 70-talet var Kebnekajse mest känt som Sveriges högsta band. Banbrytande och ledande bland de instrumentala proggrockbanden. Elektrifierade spelmansmusiken så att knätofsarna rök och hippiehåren flög. Turnerade ständigt och tog musikfesterna till oanade höjder. Bandmedlemmarna växlade mellan fyra och tolv personer. Sex lp hann de också spela in från starten 1971 till 1978, då bandet splittrades.
Sommaren 2001 återförenades Kebnekajse för en festival i Stockholm och spelningen blev så lyckad att de bestämde sig för att fortsätta, och förädla sitt omisskännliga sound. Nu består bandet av sin starka kärna på sex man med gitarr, fiol, trummor, slagverk och dubbla basar. Nu är det samlat kring sitt unika och personliga uttryck: elektrisk folkrock med psykedeliska övertoner. Alla som sett och hört bandet live på senare tid vet...
Nya plattan är som ett koncentrat av dagens Kebnekajse. åtta spelmanslåtar ur den nya och stora repertoar som bandet bjuder på från scen. Inspelade i Silences studio i Värmland och mixade i Polars studio i Stockholm. Tanken var att låta så live som möjligt, men med extra nyanser och tyngd. Tungt och tight, lätt och luftigt.
Som i inledande "Leksands skänklåt" - börjar med ett droneliknande fett gitarrackord. Basar och trummor sluter upp och melodin tornar majestätiskt upp sig med violinen innan vinden tycks ta tag i tonerna och vindla upp dem bland molnen.
Eller den hisnande "Polska från Alfta" - en fingerknäckare som utmynnar i ett tungt, självångande jam.
Eller "Farmors brudpolska" - en vandrarlåt som smyger fram på svensk midsommarnattsäng för att tassa över afrikansk stäpp innan den slingrar sig tillbaka mot fjällsluttningarna.
Det mullrar i berget, det gungar och sjunger i skogen... det är dags för trolldans igen!
Text: Lasse Årling
Kebnekajse 2009:
Kenny Håkanson - gitarr
Mats Glenngård - fiol
Göran Lagerberg - bas
Thomas Netzler - bas
Pelle Ekman - trummor
Hassan Bah - slagverk
Det må vara Sveriges högsta berg, men på 70-talet var Kebnekajse mest känt som Sveriges högsta band. Banbrytande och ledande bland de instrumentala proggrockbanden. Elektrifierade spelmansmusiken så att knätofsarna rök och hippiehåren flög. Turnerade ständigt och tog musikfesterna till oanade höjder. Bandmedlemmarna växlade mellan fyra och tolv personer. Sex lp hann de också spela in från starten 1971 till 1978, då bandet splittrades.
Sommaren 2001 återförenades Kebnekajse för en festival i Stockholm och spelningen blev så lyckad att de bestämde sig för att fortsätta, och förädla sitt omisskännliga sound. Nu består bandet av sin starka kärna på sex man med gitarr, fiol, trummor, slagverk och dubbla basar. Nu är det samlat kring sitt unika och personliga uttryck: elektrisk folkrock med psykedeliska övertoner. Alla som sett och hört bandet live på senare tid vet...
Nya plattan är som ett koncentrat av dagens Kebnekajse. åtta spelmanslåtar ur den nya och stora repertoar som bandet bjuder på från scen. Inspelade i Silences studio i Värmland och mixade i Polars studio i Stockholm. Tanken var att låta så live som möjligt, men med extra nyanser och tyngd. Tungt och tight, lätt och luftigt.
Som i inledande "Leksands skänklåt" - börjar med ett droneliknande fett gitarrackord. Basar och trummor sluter upp och melodin tornar majestätiskt upp sig med violinen innan vinden tycks ta tag i tonerna och vindla upp dem bland molnen.
Eller den hisnande "Polska från Alfta" - en fingerknäckare som utmynnar i ett tungt, självångande jam.
Eller "Farmors brudpolska" - en vandrarlåt som smyger fram på svensk midsommarnattsäng för att tassa över afrikansk stäpp innan den slingrar sig tillbaka mot fjällsluttningarna.
Det mullrar i berget, det gungar och sjunger i skogen... det är dags för trolldans igen!
Text: Lasse Årling
Kebnekajse 2009:
Kenny Håkanson - gitarr
Mats Glenngård - fiol
Göran Lagerberg - bas
Thomas Netzler - bas
Pelle Ekman - trummor
Hassan Bah - slagverk