Id: 11133
Medlemmar
Lasse Lindbom - bas och sång
Niklas Strömstedt - keyboards, gitarr och sång
Nane Kvillsäter - gitarr och sång
Ingemar Dunker - trummor
Diskografi
1979 - Laglös, solo (LP)
1979 - Nineteen & the Sixties (LP)
Kom å värm dej/ För dina bruna ögon skull, (singel)
1980 - Tärningen är kastad, (LP)
Lång het sommar, (singel)
1982 - Romantisk blackout, (LP)
Stanna i natt, (singel)
1983 - Svarta rosor och vit Rhythm & blues, Paraply 27 (LP)
1995 - Vägen Söderut, solo (CD)
2004 - Det kommer en vind, solo (singel)
2005 - Lång väg kvar, solo (singel)
2007 - Ensam Weekend, solo (singel)
Fanns det liv efter Landslaget?
Efter Landslaget kändes det självklart och nödvändigt att göra en soloplatta. Laglös fick den heta, rätt kul faktiskt. Jag skrev låtarna i en rasande fart och så här i efterhand kan jag väl säga att jag borde ha gett det hela lite mer tid.
Kjell Andersson på EMI designade ett skönt konvolut där texten var i relief på de första 3000 exemplaren. Tyvärr blev det inte fler sålda, även om jag fick en kortvarig svensktopp hit med låten Natten är lång, en Hotel California- inspirerad låt där Lasse Wellander spelar stämmor med sig själv på gitarren. Det finns en rätt kul historia runt just den svensktoppsplaceringen.
Jag och mitt band var som vanligt på väg nånstans i Sverige i lite för hög hastighet när vi blev ikappkörda och stoppade av en motorcykelpolis. Vi trodde givetvis att vi skulle få fortkörningsböter, men polisen stegade fram till föraren och frågade om Lasse Lindbom fanns med i denna buss. Jag är här, svarade jag med hjärtat i halsgropen och hjärnan paniskt letande efter vilka olagligheter jag möjligtvis hade begått. Du ska ringa Pecka Langer, du har gått in på Svensktoppen, sa han och skrattade.
Efter Laglös-plattan kändes det inte så aktuellt att gå vidare med en ny soloplatta. Jag hade länge haft en idé att göra en coverplatta med mina favoritlåtar från 60-talet. Kjell Andersson på EMI tände på idén och vi skapade ett låtsasband som fick heta 19 & the 60th. Det var en fantastiskt kul inspelning och bandet som senare blev Lasse Lindbom Band formades här. På trummor Ingemar Dunker, en fantastisk trummis och dessutom en otroligt rolig kille. På gitarr Nane Kvillsäter och slutligen Niklas Strömstedt på gitarr och keyboards. Niklas var på den tiden DJ på mitt stamställe Atlantic.
Många tyckte att jag inte var klok som tog in en så oerfaren kille i mitt band, men jag hade hjälpt Niklas med några demos som han spelade in på min TEAC-bandare i min lilla etta i Blåsut och Niklas och vi kom väldigt bra överens. Hans på den tiden inte helt utvecklade spelande kompenserades av detta, plus att han såg bra ut, nog så viktigt för ett popband.
Det var förresten min version av Dylans Like a rolling stone som gav mej jobbet som Ulf Lundells producent. Mer om det senare.
Börja om från början
De första åren med LLB var ingen dans på rosor. De flesta arrangörer var skeptiska och många kallade oss fortfarande för Landslaget, inte så bra kanske. Något år tidigare hade jag investerat i ett eget PA (ett av dom första i Sverige). Ett jättesystem med tunga högtalare och ett mixerbord med stora rattar. Vi släpade med detta PA in och ut ur bussen, vi hade inte råd med några roddare på den tiden, men det var tack vare det som vi kunde åka runt och spela så pass mycket som vi gjorde. Gagerna var i princip obefintliga och hotellstandarden ska vi inte prata om.
I Stockholm byggde vi sakta men säkert upp en rykte och det kom mer och mer folk när vi spelade i stan. Engelen och Zum alten brunnen var våra stamställen. Vi var väldigt mycket 80-tal. Röda gitarrer, smala slipsar och allt som hörde till. Vi hade otroligt kul tillsammans och partade minst lika mycket som vi spelade.
Sist i schlagerfestivalen
I den vevan hade jag börjat jobba mycket som producent. Ett band som jag var med och upptäckte var Gyllene Tider. När Per och Mats fick med en låt i Melodifestivalen 80 så ville de inte vara med själva, utan frågade mej om jag kunde tänka mej att sjunga den. Jag sa ja, och med För dina bruna ögon skull lyckades jag komma sist det året. På baksidan av den obligatoriska singeln skrev jag ihop en låt som heter Kom å värm dej När singeln varit ute ett tag började det komma in rapporter från DJs. Kom å värm dej var en hit på dansgolven i hela landet. Vi drog in singeln och släppte ut den igen med "Kom å..." som A-sida.
Senare blev Kom å värm dej utsedd till årets Discolåt vid DJernas nystartade årliga prisutdelningsgala, Discoforum har jag för mej att det hette. ("Två av oss" med X-models blev årets nykomling, en låt som jag oxå hade producerat)
Nu började vi att få många spelningar i hela landet; folkparker, klubbar. Vi for runt som ett stort partysällskap med Rock-Ronny vid ratten (Både i bilen och vid mixerbordet) Mest var vi på Gotland, först Kneipbyn och sedan Gutekällaren och Änkan Stare. Vi improviserade mycket och flera av låtarna på första LPn skrevs faktiskt direkt på scen. Första plattan hette Tärningen är kastad och spelades in mer eller mindre live i studion. Jag producerade och tekniker var min ständiga följeslagare och vän, Björne Boström.
Work, work, work
Det finns mycket att berätta om LLB:s framfart genom landet men det får bli vid nåt annat tillfälle. Jag var nu väldigt busy med att producera andra artister och det var svårt att få tid till att skriva och utveckla LLB. Oftast jobbade jag hela veckan i studion och på fredagen hämtade boysen mej där och så åkte vi iväg och spelade hela helgen. Hemma sent på söndag och på måndag studio igen.
Gyllene Tider och Lundell som jag producerade sålde massor med plattor medans LLB sålde ok, dock inte i jämförelse med GT och Lundell. När det var dags för nästa LLB platta så användes tiden till att försöka ändra soundet och förbättra tekniken, vi hörde ju att dom engelska och amerikanska plattorna lät bättre än våra och det ville vi ändra på.
Plattan fick namnet "Romantisk Blackout" och är egentligen en mycket bra platta, det är bara det att vi i vår strävan efter att hitta ett Bruce Springsteen- sound överdrev en hel del och resultatet blev lite väl skrälligt.
Det var under inspelningen av en låt till denna platta som jag lärde känna Marie Fredriksson, då en mer eller mindre okänd sångerska från Halmstad. Gyllene Tider hade använt henne på någon inspelning och när jag inte hittade rätt duett partner till låten Så nära nu så föreslog Per henne. Hon passade perfekt och detta blev startskottet för ett nära och framgångsrikt samarbete.
Detta blev LLB:s sista platta, vi påbörjade ytterligare en, jag hyrde en inspelningsbuss och vi drog till Kneipbyn på Gotland för att spela in, inte bara en utan tre plattor samtidigt (snacka om hybris). LLB:s nya på dagarna, en liveplatta från giggen på kvällarna och en partyplatta" a la Beach boys på nätterna. Dömt att misslyckas. Den enda plattan som kom ut var partyplattan som f.ö. blev utnämnd till "1983 års mest onödiga utgivning".
LLB började att gå mot sitt slut. Vi hade ett stort avslutningsparty/spelning på Glädjehuset i Stockholm och åt en avslutningsmiddag på Café Opera. Vi åt den baklänges, nåt jag inte kan rekommendera.
En annan, tillfällig, upplaga av LLB gjorde ytterligare en turné sommaren -85. Bandet bestod då av Micke Syd på trummor, Anders Herrlin på bas, Nane Kvillsäter på gitarr, Niklas Strömstedt på keyboards och Marie Fredriksson och jag på sång.
En platta till blev det oxå på 80-talet, Svarta rosor och vit rhythm and blues den spelades in i EMI:s lilla studio. Bandet döptes till Paraply 27 och var samma gäng som på sista turnén förutom Niklas, tror jag. Jag satt vid mixerbordet och producerade och sjöng samtidigt! Plattan fick bra kritik men blev ingen större framgång.
Det dröjde ända till 1995 innan jag fick tid och möjlighet att spela in en egen platta igen. Vägen söderut spelades in i EMI-studion och på Europafilm där jag hade börjat arbeta med en tekniker som heter Leif Allansson. Förutom Öden & äventyr med Landslaget är det den plattan jag är mest stolt över. Den blev oxå slutet på mitt 25 år långa förhållande med EMI.
På senare år har jag, förutom The Husbands, bara hunnit med några singlar (se diskografin ovan), samtliga inspelade hemma i mitt vardagsrum.
Lasse Lindbom - bas och sång
Niklas Strömstedt - keyboards, gitarr och sång
Nane Kvillsäter - gitarr och sång
Ingemar Dunker - trummor
Diskografi
1979 - Laglös, solo (LP)
1979 - Nineteen & the Sixties (LP)
Kom å värm dej/ För dina bruna ögon skull, (singel)
1980 - Tärningen är kastad, (LP)
Lång het sommar, (singel)
1982 - Romantisk blackout, (LP)
Stanna i natt, (singel)
1983 - Svarta rosor och vit Rhythm & blues, Paraply 27 (LP)
1995 - Vägen Söderut, solo (CD)
2004 - Det kommer en vind, solo (singel)
2005 - Lång väg kvar, solo (singel)
2007 - Ensam Weekend, solo (singel)
Fanns det liv efter Landslaget?
Efter Landslaget kändes det självklart och nödvändigt att göra en soloplatta. Laglös fick den heta, rätt kul faktiskt. Jag skrev låtarna i en rasande fart och så här i efterhand kan jag väl säga att jag borde ha gett det hela lite mer tid.
Kjell Andersson på EMI designade ett skönt konvolut där texten var i relief på de första 3000 exemplaren. Tyvärr blev det inte fler sålda, även om jag fick en kortvarig svensktopp hit med låten Natten är lång, en Hotel California- inspirerad låt där Lasse Wellander spelar stämmor med sig själv på gitarren. Det finns en rätt kul historia runt just den svensktoppsplaceringen.
Jag och mitt band var som vanligt på väg nånstans i Sverige i lite för hög hastighet när vi blev ikappkörda och stoppade av en motorcykelpolis. Vi trodde givetvis att vi skulle få fortkörningsböter, men polisen stegade fram till föraren och frågade om Lasse Lindbom fanns med i denna buss. Jag är här, svarade jag med hjärtat i halsgropen och hjärnan paniskt letande efter vilka olagligheter jag möjligtvis hade begått. Du ska ringa Pecka Langer, du har gått in på Svensktoppen, sa han och skrattade.
Efter Laglös-plattan kändes det inte så aktuellt att gå vidare med en ny soloplatta. Jag hade länge haft en idé att göra en coverplatta med mina favoritlåtar från 60-talet. Kjell Andersson på EMI tände på idén och vi skapade ett låtsasband som fick heta 19 & the 60th. Det var en fantastiskt kul inspelning och bandet som senare blev Lasse Lindbom Band formades här. På trummor Ingemar Dunker, en fantastisk trummis och dessutom en otroligt rolig kille. På gitarr Nane Kvillsäter och slutligen Niklas Strömstedt på gitarr och keyboards. Niklas var på den tiden DJ på mitt stamställe Atlantic.
Många tyckte att jag inte var klok som tog in en så oerfaren kille i mitt band, men jag hade hjälpt Niklas med några demos som han spelade in på min TEAC-bandare i min lilla etta i Blåsut och Niklas och vi kom väldigt bra överens. Hans på den tiden inte helt utvecklade spelande kompenserades av detta, plus att han såg bra ut, nog så viktigt för ett popband.
Det var förresten min version av Dylans Like a rolling stone som gav mej jobbet som Ulf Lundells producent. Mer om det senare.
Börja om från början
De första åren med LLB var ingen dans på rosor. De flesta arrangörer var skeptiska och många kallade oss fortfarande för Landslaget, inte så bra kanske. Något år tidigare hade jag investerat i ett eget PA (ett av dom första i Sverige). Ett jättesystem med tunga högtalare och ett mixerbord med stora rattar. Vi släpade med detta PA in och ut ur bussen, vi hade inte råd med några roddare på den tiden, men det var tack vare det som vi kunde åka runt och spela så pass mycket som vi gjorde. Gagerna var i princip obefintliga och hotellstandarden ska vi inte prata om.
I Stockholm byggde vi sakta men säkert upp en rykte och det kom mer och mer folk när vi spelade i stan. Engelen och Zum alten brunnen var våra stamställen. Vi var väldigt mycket 80-tal. Röda gitarrer, smala slipsar och allt som hörde till. Vi hade otroligt kul tillsammans och partade minst lika mycket som vi spelade.
Sist i schlagerfestivalen
I den vevan hade jag börjat jobba mycket som producent. Ett band som jag var med och upptäckte var Gyllene Tider. När Per och Mats fick med en låt i Melodifestivalen 80 så ville de inte vara med själva, utan frågade mej om jag kunde tänka mej att sjunga den. Jag sa ja, och med För dina bruna ögon skull lyckades jag komma sist det året. På baksidan av den obligatoriska singeln skrev jag ihop en låt som heter Kom å värm dej När singeln varit ute ett tag började det komma in rapporter från DJs. Kom å värm dej var en hit på dansgolven i hela landet. Vi drog in singeln och släppte ut den igen med "Kom å..." som A-sida.
Senare blev Kom å värm dej utsedd till årets Discolåt vid DJernas nystartade årliga prisutdelningsgala, Discoforum har jag för mej att det hette. ("Två av oss" med X-models blev årets nykomling, en låt som jag oxå hade producerat)
Nu började vi att få många spelningar i hela landet; folkparker, klubbar. Vi for runt som ett stort partysällskap med Rock-Ronny vid ratten (Både i bilen och vid mixerbordet) Mest var vi på Gotland, först Kneipbyn och sedan Gutekällaren och Änkan Stare. Vi improviserade mycket och flera av låtarna på första LPn skrevs faktiskt direkt på scen. Första plattan hette Tärningen är kastad och spelades in mer eller mindre live i studion. Jag producerade och tekniker var min ständiga följeslagare och vän, Björne Boström.
Work, work, work
Det finns mycket att berätta om LLB:s framfart genom landet men det får bli vid nåt annat tillfälle. Jag var nu väldigt busy med att producera andra artister och det var svårt att få tid till att skriva och utveckla LLB. Oftast jobbade jag hela veckan i studion och på fredagen hämtade boysen mej där och så åkte vi iväg och spelade hela helgen. Hemma sent på söndag och på måndag studio igen.
Gyllene Tider och Lundell som jag producerade sålde massor med plattor medans LLB sålde ok, dock inte i jämförelse med GT och Lundell. När det var dags för nästa LLB platta så användes tiden till att försöka ändra soundet och förbättra tekniken, vi hörde ju att dom engelska och amerikanska plattorna lät bättre än våra och det ville vi ändra på.
Plattan fick namnet "Romantisk Blackout" och är egentligen en mycket bra platta, det är bara det att vi i vår strävan efter att hitta ett Bruce Springsteen- sound överdrev en hel del och resultatet blev lite väl skrälligt.
Det var under inspelningen av en låt till denna platta som jag lärde känna Marie Fredriksson, då en mer eller mindre okänd sångerska från Halmstad. Gyllene Tider hade använt henne på någon inspelning och när jag inte hittade rätt duett partner till låten Så nära nu så föreslog Per henne. Hon passade perfekt och detta blev startskottet för ett nära och framgångsrikt samarbete.
Detta blev LLB:s sista platta, vi påbörjade ytterligare en, jag hyrde en inspelningsbuss och vi drog till Kneipbyn på Gotland för att spela in, inte bara en utan tre plattor samtidigt (snacka om hybris). LLB:s nya på dagarna, en liveplatta från giggen på kvällarna och en partyplatta" a la Beach boys på nätterna. Dömt att misslyckas. Den enda plattan som kom ut var partyplattan som f.ö. blev utnämnd till "1983 års mest onödiga utgivning".
LLB började att gå mot sitt slut. Vi hade ett stort avslutningsparty/spelning på Glädjehuset i Stockholm och åt en avslutningsmiddag på Café Opera. Vi åt den baklänges, nåt jag inte kan rekommendera.
En annan, tillfällig, upplaga av LLB gjorde ytterligare en turné sommaren -85. Bandet bestod då av Micke Syd på trummor, Anders Herrlin på bas, Nane Kvillsäter på gitarr, Niklas Strömstedt på keyboards och Marie Fredriksson och jag på sång.
En platta till blev det oxå på 80-talet, Svarta rosor och vit rhythm and blues den spelades in i EMI:s lilla studio. Bandet döptes till Paraply 27 och var samma gäng som på sista turnén förutom Niklas, tror jag. Jag satt vid mixerbordet och producerade och sjöng samtidigt! Plattan fick bra kritik men blev ingen större framgång.
Det dröjde ända till 1995 innan jag fick tid och möjlighet att spela in en egen platta igen. Vägen söderut spelades in i EMI-studion och på Europafilm där jag hade börjat arbeta med en tekniker som heter Leif Allansson. Förutom Öden & äventyr med Landslaget är det den plattan jag är mest stolt över. Den blev oxå slutet på mitt 25 år långa förhållande med EMI.
På senare år har jag, förutom The Husbands, bara hunnit med några singlar (se diskografin ovan), samtliga inspelade hemma i mitt vardagsrum.