Id: 6559
"Hej.
Snön faller över stan igen och jag är stolt som en tupp. Min nya skiva "Real Control" släpps den 15e April. Fullt förståeligt finns det några få personer där ute som inte känner samma entusiasm som mig inför detta faktum. För er skruvar jag till det genom att samma dag släppa min tomatsoppa.
-Först några ord om skivan.
Slutligen, på mitt eget skivbolag Hacka, kommer "Real Control". En punkigare soulskiva som sträcker sig från rock till falsettsoul via reggae och (förstås) vackra pampiga stråkballader. Det handlar om tio låtar och ungefär 35 minuter. Tre olika producenter har varit inblandade. Jari Haapalainen, Björn Yttling och Christoffer Roth. Jag har använt mig dels av musiker som jag känner sen mina år som punksångare. Handplockade killar från Randy och the Hives som kan spela soul på ett romantiskt sätt fast med kniven i bakfickan. Dels av vänner som Viktor, Gustav, Pata och Kisa Nilsson.
-Vad vill jag med sångerna?
Det var viktigt för mig att få tillbaka lekfullheten som i min värld måste finnas i t.o.m de mest tragiska låtarna. Att med fantasi och nyfikenhet hitta sitt eget sätt att sjunga sin egen soul.
Jag använde tre producenter. Ingen av dem fick lyssna på det som de andra har gjort. Det fanns en tanke med att just de skulle jobba med de låtarna de fick. Att de med fritt sinne skulle hjälpa mig dra låten så långt det går åt ett bestämt håll.
Det svåraste med att vara Moneybrother är att inte förvandlas till bilden som jag får uppmålad av mig själv genom att läsa artiklar eller inkommande mail och på så sätt fastna i föreställningen av hur min musik låter istället för att helt enkelt sjunga ur hjärtat.
Det är stor skillnad mellan t.e.x "Dont call the Police på Blood Panic och "Guess whos gonna get some tonight" på Mount Pleasure. Moneybrother för mig handlar bara om total frihet när det gäller att hitta på musik. Annars är det ju roligare att vara i ett band där man inte är en chef utan en vän. En jobbig tanke jag inte kan släppa: Mina tio låtar skulle inte behövas för att få en tydlig bild av hur skivan låter. En bild på mig med hatt skulle räcka. Eller en bild på mig hoppades med gitarr i slitna jeans. Det viktigaste en musiker/konstnär har att göra är som den store profeten sa: "Listen to your Heart".
Jag har gjort det extra mycket denna gång. Moneybrother ska skrika högre. Gråta, stöna och sucka mer än alla andra. Det är därför han finns! Av skäl nämnda ovan valde jag att döpa skivan till Real Control. Alla människor har sånger i sitt hjärta. Så här låter det i mitt!
Hoppas ni gillar musiken!
Alltid er!"
Snön faller över stan igen och jag är stolt som en tupp. Min nya skiva "Real Control" släpps den 15e April. Fullt förståeligt finns det några få personer där ute som inte känner samma entusiasm som mig inför detta faktum. För er skruvar jag till det genom att samma dag släppa min tomatsoppa.
-Först några ord om skivan.
Slutligen, på mitt eget skivbolag Hacka, kommer "Real Control". En punkigare soulskiva som sträcker sig från rock till falsettsoul via reggae och (förstås) vackra pampiga stråkballader. Det handlar om tio låtar och ungefär 35 minuter. Tre olika producenter har varit inblandade. Jari Haapalainen, Björn Yttling och Christoffer Roth. Jag har använt mig dels av musiker som jag känner sen mina år som punksångare. Handplockade killar från Randy och the Hives som kan spela soul på ett romantiskt sätt fast med kniven i bakfickan. Dels av vänner som Viktor, Gustav, Pata och Kisa Nilsson.
-Vad vill jag med sångerna?
Det var viktigt för mig att få tillbaka lekfullheten som i min värld måste finnas i t.o.m de mest tragiska låtarna. Att med fantasi och nyfikenhet hitta sitt eget sätt att sjunga sin egen soul.
Jag använde tre producenter. Ingen av dem fick lyssna på det som de andra har gjort. Det fanns en tanke med att just de skulle jobba med de låtarna de fick. Att de med fritt sinne skulle hjälpa mig dra låten så långt det går åt ett bestämt håll.
Det svåraste med att vara Moneybrother är att inte förvandlas till bilden som jag får uppmålad av mig själv genom att läsa artiklar eller inkommande mail och på så sätt fastna i föreställningen av hur min musik låter istället för att helt enkelt sjunga ur hjärtat.
Det är stor skillnad mellan t.e.x "Dont call the Police på Blood Panic och "Guess whos gonna get some tonight" på Mount Pleasure. Moneybrother för mig handlar bara om total frihet när det gäller att hitta på musik. Annars är det ju roligare att vara i ett band där man inte är en chef utan en vän. En jobbig tanke jag inte kan släppa: Mina tio låtar skulle inte behövas för att få en tydlig bild av hur skivan låter. En bild på mig med hatt skulle räcka. Eller en bild på mig hoppades med gitarr i slitna jeans. Det viktigaste en musiker/konstnär har att göra är som den store profeten sa: "Listen to your Heart".
Jag har gjort det extra mycket denna gång. Moneybrother ska skrika högre. Gråta, stöna och sucka mer än alla andra. Det är därför han finns! Av skäl nämnda ovan valde jag att döpa skivan till Real Control. Alla människor har sånger i sitt hjärta. Så här låter det i mitt!
Hoppas ni gillar musiken!
Alltid er!"