Id: 15299
När jag tills nyligen bodde uppe i Norrbotten några år (jag var kulturchef i Piteå) så ville jag plötsligt prova om jag kunde skriva musik igen. Det var mer än 30 år sedan jag skrev låtar. Jag skrev och skrev däruppe i norr, och spelade in mina alster i sovrummet. Det blev som en slags terapi mot mörkret och min upplevda ensamhet på vintern. Projektet växte och tog form som nåt slag hyggligt hantverk, inte så mycket mer. Tyckte jag. Nåväl. Plötsligt var det färdigt. Och släpptes på samtliga digitala plattformar world wide. iTunes, Spotify, Apple Music, Amazon, ja, du vet. Det finns även på Youtube. Allt under namnet NP Lonesome a k a Peter O Ekberg. Albumet heter The Blue Accordingly. 13 låtar. Kanonkul! Plattan har tagits emot fantastiskt och i senaste numret av Musikermagasinet (MM 1216) görs en lång artikel om mig och den. MM anser att den kan vara årets viktigaste album. Vad skribenten nu menar med det, men roligt hursomhelst. Magnus Eriksson på Rootsy utser den till en av årets 5 bästa album. Folk har hört av sig högt som lågt (vad det nu är) och dunkat rygg och applåderat. Kanonkul och, helt uppriktigt totalt oväntat. Ett flertal musikanter och annat löst folk har kontaktat mig och menar att jag borde ut och gigga med detta kanske något lite annorlunda material, inte en renodlad bluesplatta, men där bluesen ändå är grunden.
Så, tja, why not. Det är längesen, och visst, sugen är jag. Jag bor i Oskarshamn nu och jobbar även här som kulturansvarig i kommunen. Byråkrat, alltså. Bluesbyråkrat, kanske. Så, tja, det är kanske dags att åka ut och spela på bluesställena och alla de bluesfestivaler som finns i landet. Jag har precis satt ihop ett kanonbra band. Musikaliskt drivna och med ett professionellt förhållningssätt och personliga uttryck. Viktigt med det sistnämnda. Tre hårdföra gentlemän som trots sin oskyldiga uppsyn är fullt kapabla att stå 12 ronder, oavsett motståndare. Michael Åkesson, gitarr, Christian Eriksson, trummor och Alfred Andersson, bas. De formar bandet The Blooze O´ Matic. Vi spelar delar av plattan och även klassiska blueslåtar i tolkningar som jag lovar sticker ut. Puritaner och traditionalister kommer förhoppningsvis att lyfta på ögonbrynen... Det är precis det jag vill. Framåt liksom. Med vissa undantag har bluesen stått stilla alldeles för länge, tycker jag. Och lär få på skallen av en del för att tycka så. Jag menar bara att om man vill hylla en genre på bästa sätt, med respekt och kärlek till den, så bör man utgå från sig själv och sina egna referensramar. Inte kopiera historien. Nåväl. Det får stå för mig.
Vi ses. Peter O, Bluesbyråkrat
Så, tja, why not. Det är längesen, och visst, sugen är jag. Jag bor i Oskarshamn nu och jobbar även här som kulturansvarig i kommunen. Byråkrat, alltså. Bluesbyråkrat, kanske. Så, tja, det är kanske dags att åka ut och spela på bluesställena och alla de bluesfestivaler som finns i landet. Jag har precis satt ihop ett kanonbra band. Musikaliskt drivna och med ett professionellt förhållningssätt och personliga uttryck. Viktigt med det sistnämnda. Tre hårdföra gentlemän som trots sin oskyldiga uppsyn är fullt kapabla att stå 12 ronder, oavsett motståndare. Michael Åkesson, gitarr, Christian Eriksson, trummor och Alfred Andersson, bas. De formar bandet The Blooze O´ Matic. Vi spelar delar av plattan och även klassiska blueslåtar i tolkningar som jag lovar sticker ut. Puritaner och traditionalister kommer förhoppningsvis att lyfta på ögonbrynen... Det är precis det jag vill. Framåt liksom. Med vissa undantag har bluesen stått stilla alldeles för länge, tycker jag. Och lär få på skallen av en del för att tycka så. Jag menar bara att om man vill hylla en genre på bästa sätt, med respekt och kärlek till den, så bör man utgå från sig själv och sina egna referensramar. Inte kopiera historien. Nåväl. Det får stå för mig.
Vi ses. Peter O, Bluesbyråkrat