Perssons Pack

Hur många steg kan man vandra innan man hamnar på samma ställe man började? Hur många blir stegen för att hamna där man sig bör? Per Persson och hans pack har tagit både myrsteg och sjumilakliv för att åter befinna sig i sitt rätta element.

Det blödande hjärta som kollektivt tillhör Perssons Pack gav oss debuten Kärlek och Dynamit 1989 och genom nittio-talet hänförde de oss med ett flertal skivor till. Någon gång under samma decennium efter ett otal spelningar och harvande blev allt för mycket. En paus som var tänkt att endast bli en liten paragraf i bandets historia blev något längre än vad någon egentligen hade kunnat tänka sig. Tretton år lång.

Nu med 2009 framför sig vänder världen åter sina blickar mot ett band som känns mer vitalt än någonsin. På order av nye gitarristen Love Antell (till vardags medlem i Florence Valentin) tvingades Packet in i en på tok för dyr studio och ett par lovsånger till utanförskapet spelades in. Dessa genererade snabbt svar från EMI som kände pliktens kall och lovade att släppa det kommande alstret.

Över comeback-albumet Öster om Heden, det sjunde i ordningen (borträknat samlingarna Diamanter och Blod eller Guld) skymmer en aura av smärta och rus. De trasiga tonerna som ligger både Lars Winnerbäck och Bruce Springsteen nära är kvar och blandingen av eufori och svärta får varje hjärta att vekna. Sveriges samtid har aldrig förklarats på ett så vackert och klart sätt som nu.