Id: 986
Peter Carlsson & Blå grodorna har funnits sedan 1993 (tror jag). Vårt första samarbete skedde i Dalateaterns regi, där jag (Peter) varit anställd i en herrans massa år. Jag fick av min chef i uppdrag att sammanställa en musikalisk show som skulle spelas några gånger på teatern. Jag skulle få anställa tre musiker bosatta inom Falu kommun så att vi skulle slippa betala resor och traktamente.
Dylte hade jag jobbat med tidigare så honom ville jag att jag skulle ha med på piano.
Dylte föreslog en basist som jag aldrig hade hör spela, men som jag jobbat med förut när han var ljudtekniker på Radio Dalarna: Staffan Wiklander. Han var ju hemskt trevlig så han fick vara med.
Sören Johansson som spelade trummor hade tänkt lägga av med spelandet när han flyttade till Dalarna och gifte sej. jag spelade på hans bröllop och vi blev kompisar...
Showen gick jättebra och när vi spelade sista föreställningen (sextionde, eller vad det var) så stod tusen personer i kö som aldrig fick se föreställningen. Vi tyckte det var så kul att spela ihop, så efter ett tag slutade vi på våra jobb och nu spelar vi på heltid och har gjort flera shower.. Hösten 2001 kom Ola Norrman med på trummor som en stormvind...
Vi blandar friskt när det gäller musik, alla har vi ju olika bakgrunder och kan bidra med idéer - från min tid som teatermusiker har jag plockat med det här att spela på sånt som egentligen inte är instrument: äggstrimlare, motorsåg, kaffepanna o.s.v. Sen pratar jag mycket mellan musiknumren utan att för den skull vara någon ståupp-komiker, faktum är att folk ofta gråter med oss på våra föreställningar... Vi försöker nå både det svarta och det vita, det glada och det ledsna och naturligtvis det vardagliga som är där emellan (som vi alla är en del av).
Vi vill inte vara märkvärdiga bara tillsammans i den här märkvärdiga världen så länge det varar...
Peter
Dylte hade jag jobbat med tidigare så honom ville jag att jag skulle ha med på piano.
Dylte föreslog en basist som jag aldrig hade hör spela, men som jag jobbat med förut när han var ljudtekniker på Radio Dalarna: Staffan Wiklander. Han var ju hemskt trevlig så han fick vara med.
Sören Johansson som spelade trummor hade tänkt lägga av med spelandet när han flyttade till Dalarna och gifte sej. jag spelade på hans bröllop och vi blev kompisar...
Showen gick jättebra och när vi spelade sista föreställningen (sextionde, eller vad det var) så stod tusen personer i kö som aldrig fick se föreställningen. Vi tyckte det var så kul att spela ihop, så efter ett tag slutade vi på våra jobb och nu spelar vi på heltid och har gjort flera shower.. Hösten 2001 kom Ola Norrman med på trummor som en stormvind...
Vi blandar friskt när det gäller musik, alla har vi ju olika bakgrunder och kan bidra med idéer - från min tid som teatermusiker har jag plockat med det här att spela på sånt som egentligen inte är instrument: äggstrimlare, motorsåg, kaffepanna o.s.v. Sen pratar jag mycket mellan musiknumren utan att för den skull vara någon ståupp-komiker, faktum är att folk ofta gråter med oss på våra föreställningar... Vi försöker nå både det svarta och det vita, det glada och det ledsna och naturligtvis det vardagliga som är där emellan (som vi alla är en del av).
Vi vill inte vara märkvärdiga bara tillsammans i den här märkvärdiga världen så länge det varar...
Peter