Id: 8162
Jan Malmsjö är en av Sveriges mest mångsidiga - och i ordets verkliga mening - artister. Han växte upp i Trelleborg och Malmö. Hans föräldrar var scenartister, bland annat på Hippodromteatern i Malmö, där Jan själv debuterade blott nio år gammal i operetten Kyska Susanna. 1950 kom han in på Dramatens elevskola, i samma kull som bland annat Margaretha Krook, Jan-Olof Strandberg och Allan Edwall.
Sitt stora genombrott som skådespelare fick han genom rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen, jag vill hoppa av på Scalateatern 1963. Sedan dess har han framträtt i en lång rad musikaler och operetter, bland annat Hör, dom spelar vår sång på Folkan, My Fair Lady på Nöjesteatern i Malmö, Chicago på Oscarsteatern och jättesuccén La Cage Aux Folles på Malmö stadsteater, där han gjorde succé som dragshowartisten Albin. Som sångare och grammofonartist fick han sitt defenetiva genombrott med En sång en gång för längesen 1967. 1969 hamnade han på andra plats i den svenska eurovisoinschlagerfinalen med Hej Clown. Andra kända Malmsjö-hits är bland annat Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Puff en pappersdrake och Halleluja.
Jan Malmsjö har i olika omgångar varit engagerad vid Dramaten, till Malmsjös främsta prestationer hör Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen 1993, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 2000 och Pastor Manders i Ibsens Gengångare, här bör även nämnas titelrollen i Hamlet 1970. Han har varit flitigt förekommande i TV i bland annat underhållningsprogrammet Kaskad och de folkkära serierna NP Möller och Hedebyborna. Han filmdebuterade redan 1946 i Ebberöds bank och har därefter medverkat i långfilmer som bland annat Släpp fångarne loss, det är vår!, Jim och piraterna Blom och Drömkåken. Hans mest minnesvärda roll på film gjorde han 1982, när han gestaltade den sadistiske biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.
Sedan 2001 läser han varje nyårsafton Tennysons Nyårsklockan på Skansen i Stockholm. År 2006 uppmärksammades inringningen extra mycket i medierna då Malmsjö själv komponerade om några rader i versen.
Sitt stora genombrott som skådespelare fick han genom rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen, jag vill hoppa av på Scalateatern 1963. Sedan dess har han framträtt i en lång rad musikaler och operetter, bland annat Hör, dom spelar vår sång på Folkan, My Fair Lady på Nöjesteatern i Malmö, Chicago på Oscarsteatern och jättesuccén La Cage Aux Folles på Malmö stadsteater, där han gjorde succé som dragshowartisten Albin. Som sångare och grammofonartist fick han sitt defenetiva genombrott med En sång en gång för längesen 1967. 1969 hamnade han på andra plats i den svenska eurovisoinschlagerfinalen med Hej Clown. Andra kända Malmsjö-hits är bland annat Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Puff en pappersdrake och Halleluja.
Jan Malmsjö har i olika omgångar varit engagerad vid Dramaten, till Malmsjös främsta prestationer hör Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen 1993, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 2000 och Pastor Manders i Ibsens Gengångare, här bör även nämnas titelrollen i Hamlet 1970. Han har varit flitigt förekommande i TV i bland annat underhållningsprogrammet Kaskad och de folkkära serierna NP Möller och Hedebyborna. Han filmdebuterade redan 1946 i Ebberöds bank och har därefter medverkat i långfilmer som bland annat Släpp fångarne loss, det är vår!, Jim och piraterna Blom och Drömkåken. Hans mest minnesvärda roll på film gjorde han 1982, när han gestaltade den sadistiske biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.
Sedan 2001 läser han varje nyårsafton Tennysons Nyårsklockan på Skansen i Stockholm. År 2006 uppmärksammades inringningen extra mycket i medierna då Malmsjö själv komponerade om några rader i versen.
Kommentarer:
Låt mig inleda med att säga att detta var en stor konsertupplevelse. Jag har bevittnat många större världsartister både live och via inspelningar, och ödmjukt men bestämt så vet jag att jag har ett mkt känsligt öra för att känna igen extraordinära sångare, genom deras uttryck och framförallt deras "ton". Jan Malmsjö besitter dessa idag sällsynta kvalitéer. Det bör påpekas att Leif Kronlunds observation gällande kompbandet må vara korrekt till 100%, men på intet sätt avgörande för vad en "stor konsertupplevelse" handlar om. Ella Fitzgerald, Billie Holliday, Elvis Presley, Frank Sinatra m.fl har gjort några "magiska" konserter där bandet innehaft rudimentära kvalitéer gällande sitt framförande, detta är viktigt att komma ihåg(!) Det vi bevittnade idag var en Jan Malmsjö i sitt esse och i toppform röstmässigt sett.Han dominerade, underhållde sin publik och hade det varit Duke Ellington som kompat så hade Jan stulit uppmärksamheten från det bandet med, det är jag fullt övertygad om, så bra var han. Folk var lyriska efteråt och talade om en "overklig och magisk konsertupplevelse". Det är ytterst sällsynt med det idag och får jag välja så ser jag en hellre en entertainer i världsklass ge allt och hänföra sin publik med allt vad det innebär jämfört med sångare som oengagerat lutar sig tillbaka mot ett proffessionellt band i ryggen - jag har upplevt det också. Idag styrde Jan Malmsjö skeppet likt en kapten som kämpar mot vind&vågor - och vinner! Det är precis det livet, musik & teater handlar om, kött& blod, riktiga entertainers som ger allt oavsett utgångsläge och som levererar det lilla extra som dom flesta artister inte förmår även om dom försöker. Det fick alla som var på Växhuset i Västerås uppleva idag och för alla är det ett lyckligt minne för livet, inklusive mig. Dom stående ovationerna i slutet säger allt. Hälsa Jan detta! Bästa Hälsningar /Jesper Jelse VÄXHUSET i Västerås