Id: 13079
We Become Ourselves är första skivan från Rebekka Karijords dubbelalbumprojekt som kretsar kring kärlek och förgänglighet, kvinnlighet och manlighet. Den skrevs under 2011 och spelades in två gånger, då Rebekka slängde hela den första vändan och började om. Andra gången lyckades hon fånga låtarna. Resultatet är en sällsynt ärlig och rak skiva, inspelad live fylld av sårbarhet, hjärta och mänsklighet.
Rebekka Karijord föddes i Nord Norge i slutet av 70 talet. Hon växte upp med sin unga mamma, runt om på olika platser. De liftade söderut, sen norrut och sen söderut igen. Rebekkas pappa var frånvarande. Han var tung drogmissbrukare och hon såg honom sällan. Hon beskriver att hon saknade honom mycket och kände det som om döden alltid var närvarande i hennes barndom på grund av detta. Att döden liksom satt och viskade på hennes axel. Rebekka såg ut som honom och dessutom var han musiker - det hon själv ville bli. Som 12-åring hittade hon några av hans anteckningsböcker på vinden, med hans låtar nedskrivna. Några år senare sökte hon upp honom. Rebekka träffade en mycket sjuk man som, i brist på annat att ge, skänkte henne alla sina låttexter i två plastkassar. Mellan de bleknade sidorna fanns ett levt liv. Det blev början på Rebekkas egna skrivande.
Rebekka berättar att hon växte upp enbart med starka, skandinaviska kvinnor, så män var mystiska och ofattbara för henne, men också väldigt intressanta. Många av låtarna på We Become Ourselves handlar om dynamiken mellan män och kvinnor, och särskilt sången Oh Brother, som är ett försök till att hylla och förstå det andra könet från ett jämställt perspektiv.
Skivan, som spelades in i GIG studio i Stockholm under några intensiva veckor, är fylld med trummor och orglar, en manskör, Stockholms Gosskör, Stockholm Strings och en norsk kyrkorgel.
För att vara ett kärleksalbum är We Become Ourselves romantiskt, varmt och stort. Men också mörkt och sårbart, för att kärleken också är synonym med rädsla. Rädsla att avslöja svaghet och rädsla att förlora, för att de man älskar skall försvinna.
Rebekka Karijord föddes i Nord Norge i slutet av 70 talet. Hon växte upp med sin unga mamma, runt om på olika platser. De liftade söderut, sen norrut och sen söderut igen. Rebekkas pappa var frånvarande. Han var tung drogmissbrukare och hon såg honom sällan. Hon beskriver att hon saknade honom mycket och kände det som om döden alltid var närvarande i hennes barndom på grund av detta. Att döden liksom satt och viskade på hennes axel. Rebekka såg ut som honom och dessutom var han musiker - det hon själv ville bli. Som 12-åring hittade hon några av hans anteckningsböcker på vinden, med hans låtar nedskrivna. Några år senare sökte hon upp honom. Rebekka träffade en mycket sjuk man som, i brist på annat att ge, skänkte henne alla sina låttexter i två plastkassar. Mellan de bleknade sidorna fanns ett levt liv. Det blev början på Rebekkas egna skrivande.
Rebekka berättar att hon växte upp enbart med starka, skandinaviska kvinnor, så män var mystiska och ofattbara för henne, men också väldigt intressanta. Många av låtarna på We Become Ourselves handlar om dynamiken mellan män och kvinnor, och särskilt sången Oh Brother, som är ett försök till att hylla och förstå det andra könet från ett jämställt perspektiv.
Skivan, som spelades in i GIG studio i Stockholm under några intensiva veckor, är fylld med trummor och orglar, en manskör, Stockholms Gosskör, Stockholm Strings och en norsk kyrkorgel.
För att vara ett kärleksalbum är We Become Ourselves romantiskt, varmt och stort. Men också mörkt och sårbart, för att kärleken också är synonym med rädsla. Rädsla att avslöja svaghet och rädsla att förlora, för att de man älskar skall försvinna.