The Hendrix Experience
Jag kommer ihåg det tydligt, året var 1968 jag var lika gammal som min yngsta dotter, 11 år. Jag var musikalisk sjöng rent och hade bra taktkänsla.

På rumänska TV och radiokanaler kunde man bara lyssna på en sorts schlagermusik. Jag hade lagt märke till en granne som bodde på fjärde våningen och som brukade spela en helt annan typ av musik på jättehög volym. Det attraherade mig som en magnet men killen var mycket äldre och student och jag var inte tillräckligt modig för att knäcka på. En dag samlade jag allt mitt mod och bestämde mig för att göra det ändå. Han öppnade dörren tittade ner på mig och sa: vad vill du? Jag svarade med darrande röst att jag var intresserad av hans musik och frågade honom snällt om han kunde spela in lite av den på mina två kassettband som jag hade med mig. Ok svarade han, jag gör det om du vet vem Jimi Hendrix är. Jag fick ont i magen för jag hade ingen aning om vem
Jimi Hendrix var, men räddade situationen genom att säga: just därför måste du dela med mig av din musik för att jag också ska veta vem Jimi Hendrix är. Jag tror att han blev imponerad av mitt svar för han sa till sist: ”Ok, ge mig kassetterna, jag gör det.”

En dag senare var mina kassetter proppfulla med den bästa musik som fanns på den tiden: Led Zeppelin , Deep Purple, Black Sabbath Janis Joplin, och inte minst, Jimi Hendrix - den bästa gitarristen genom alla tider. Jag måste erkänna, att i början, första intrycket var inte bland det bästa, den där konstiga musiken var ganska svår att smälta, men eftersom jag bara hade två kassetter så var jag tvungen att lyssna på dem om och om igen. Jag minns att min pappa kallade det för oljud, och framförallt när det var Hendrix så tyckte han det var nånting fel på kassettbandspelaren . Ingen hade hört ett sånt gitarr sound och inte heller det sättet att spela gitarr och använda svajarmen som Hendrix gjorde. Han var långt före sin tid. Efter ungefär en vecka, var jag som förtrollad. Allt av den musiken men framförallt Hendrix med

sina gitarrsolo, alla dessa toner dansade i mitt huvud och ville på något sätt komma ut. Den där känslan var så stark och tydlig att jag bestämde mig att köpa en gitarr, en elgitarr förstås, och testa och se om jag kan lära mig och spela. Jag var fast, jag fick ett skönt virus och som vilket virus som helst har man fått det så har man det hela livet. Jag tjatade och tjatade på mina föräldrar tills dom till sist köpte en rumänsk elgitarr av märket Star två. Det fanns bara rumänska märken och ganska dåliga faktiskt, men jag var det lyckligaste barnet I hela världen. Några månader senare köpte min mamma en förstärkare också av märket Sigma.

Högtalaren hade jag mycket mycket senare för allt var dyrt och svårt att hitta. På den tiden visste jag inte att den händelsen med min granne som bodde på fjärde våningen kom att förändra mitt liv totalt och att musiken och gitarren kommer att bli min ljuvliga börda som jag kommer att bära på mina axlar resten av mitt liv. Efter bara några år bildade jag och min skolkamrat Emil ett band som jag döpte till Iris och som blev Rumäniens största rockband genom alla tider.

Flyttade till Sverige 1990 och efter jag hade varit en av bästa om mest kända gitarristerna I Rumänien så befann jag mig i Sverige det här ingen visste vem jag var och vad jag kunde. Hade jag kommit från i USA eller England eller I princip från vilket västland som helst, hade svenska musiker tagit in mig med öppna armar men på den tiden på svensk TV sände man bara dokumentärfilmer om rumänska revolutionen och som speglade fattigdom och hästvagnar på rumänska vägar. Jag insåg at jag måste börja om från början och övertyga folk att jag är bra på det jag gör, det vill säga spela gitarr.

Efter mindre en ett år, bildade ett svenskt band, Ion Olteanu Band vad började spela på heltid. Under min tid i Sverige har jag haft äran och nöjet att spela med stora gitarrister och artister som Clas Yngström, Janne Schaffer, Jukka Tolonen, Mats Ronander.

Än idag lyssnas fortfarande på den konstnärliga musiken Hendrix skapat och begriper inte hur en kille som bara har levt 27 år kunde influera och inspirera alla gitarrister som har kommit efter. Jag vet inte från vilken planet eller Galaxy Hendrix har kommit men tack Jimi för att du stannade på jorden 27 år och tack för att du förändrade våra liv, ett intresse som delas med Ken Sundberg Bas, Anders Diephuis Trummor (Led Boots)
// Ion Olteanu

^
I samarbete med:

United Stage, Live Nation, 2Entertain, Blixten & Co, MLP m.fl.